Jennie - My one fairytale.

Vi städade igår, för att ha det fint inför visningen idag. Dock så har man en galen katt som springer runt på nätter à och barn som springer runt på dagarna.

Så det var bara att börja om från början imorse. Dock så ska bara tvätten hängas och disken ska bort. Bovärden ska även besikta lägenheten. Förstår egentligen inte varför dom ska göra det två gånger?

Förövrigt så har kvällsillamåendet satt igång igen. Men Lergiganen hjälper ändå så pass så att jag kan somna. Har teletid med Bm idag så ska prata med henne om mer Lergigan.

Uh, vilket tråkigt inlägg det blev.

Bye!

Gammal och grinig är hon. Men det är min söta lilla bitterfitta. <3

9 år gammal, och fortfarande mysigast i stan. :)

Dom senaste tre dagarna har vart väldigt bra. Jag har ätit regelbundet (mat) och har för första gången idag tatt en näringsdryck.

Eftersom man äter lite mer, så orkar man mer, så jag, älsk och ungarna drog upp på hindersmässan på stan idag. Det var skönt att få lite frisk luft (frysa ihjäl) och göra något med familjen. Vi kikade runt och köpte tillslut vantar till mig (då alla mina andra vantar *poff* borta), 1 kg marknadsgodis, lite bröd och fikabröd samt en varsin ballong till kidsen såklart. Fanns ju en massa fint. Tänkte köpa ett par tossor till bebis, men nää. Har ju all tid i världen att handla ju.


Vi har ju sålt ALLA bebissaker vi hade. Inklusive alla bebiskläder. Tror vi har typ tre plagg som är sparade för minnets skull. Nu blir det att börja om heeeelt från början igen. Vagn, bilstol, kläder, tillbehör, mammakläder osv osv. Vagn är redan bestämd och resten får man ta pö om pö...


Där har ni en förklaring till mitt kvällsillamående. Har nog aldrig mått illa med dom andra så jobbigt (ovant) är det ju.


Russinet är inte planerad, men faktiskt välkommet ändå. Varför? För att vi vill ha en stor familj. Jag trodde inte mina ögon när plusset kom.

Dagen innan BIM. Jag hade en KONSTIG känsla i kroppen, kunde inte sätta fingret på vad det var. Köpte ett g-test bara för att utesluta. På eftermiddagen tar jag mod till mig och gör testet. Lägger det sen framför mig och ser hur minuset träder fram.

Pustar ut, tackar en "högre makt", vänder mig om för att tvätta händerna och ska sedan kasta testet där jag ser ett starkt +.

Det enda som far igenom huvudet är "nej nej nej, inte nuuuu".


Jag sa inget till någon under ett dygn. Nej, inte ens Micke. Jag visste ju redan att han ville ha en till (ja, hör och häpna), och med tanke på min situation så ville jag ta beslutet själv, utan att bli påverkad av någon annan. Det ÄR ju ett stort beslut, och framför allt nu.

Dagen efter berättade jag iallafall. Karln vart glad precis som jag trodde. Vi pratade nog igenom allt i 1-2 veckor innan vi kom fram till att det var en till familjemedlem som skulle komma.



Bm har vi redan pratat med. Vi sa rakt ut hur allt ser ut idag (vi hade henne när vi väntade Alex också) och hon höll med om vårt beslut och lovade dyrt och heligt att hon (och läkaren) skulle hjälpa oss så mycket dom bara kunde, för att allt ska gå bra och att vi ska må bra.


Varför just nu, undrar väl säkert ni?

Det senaste året har allt i mitt liv blitt styrt av min hjärna. Jag får själv inte bestämma när jag vill ta promenader, sova eller framför allt äta. Dock så har jag numera mer bra dagar än dåliga, helt klart, men jag har fortfarande inte "full kontroll" över mitt liv.

Detta är ett beslut som jag får bestämma. Jag VILLE gärna ha en till ( fast kanske inte nu) och kände att jag kunde ta den chansen nu. Det är lite svårt att förklara men ni förstår säkert.

Jag kommer att kämpa, och göra ALLT i min makt nu för att försöka bli frisk. Och nu har jag hjälp från så många håll, så jag kan ju inte misslyckas, eller hur?!


Så, på onsdag ska läkarn ringa. Jag ska be om att få bli remitterad till en Dietist och kommer att ta allt därifrån. KUB samtal är bokat, samt inskrivning. Flytten till vårat favoritområde sker snart och barnen ska även få gå i det områdets dagis. Ett riktigt miljöombyte känns som en knuff i rätt riktning.

Nä, nu ska jag inte babbla mer. Jag ska ta mina älskade isbitar och mysa ner mig i liggfotöljen.

Ha en fortsatt mysig lördag!

Btw. Fick rosor av min karl igår. ;)

Bulle i ugnen, beräknad färdig den 3e september. Jiihaaa!


Förövrigt så har vi fredagsmys här hemma, som innebär alkoholfri öl och en massa chips. Jag är supermätt i magen men fortsätter att äta som en tok. ;)

Karin och Micke spelar som tokar och Kim åkte precis hem efter en fikapaus med oss.

Fortsatt trevlig fredag!

Finns det något godare än eget iskallt citronvatten? Tror nog inte det. Jag gjorde en hel kanna, men den stod för länge i kylen så den smakade bara beskt.

Nu ligger jag nedbäddad, med ett nytt glas citronvatten (med isbitar i) och glor på film.

Ibland är livet bara så lugnt...härligt...

Kan btw säga att jag ätit en del idag också. Gjorde en supergod kycklingsoppa förut. Sen kom det en person som skulle köpa en klösbrädan vi hade (hade en för mycket) och bara för att hon kom lite sent, så hade tjejen köpt med en påse chips som "förlåt". :) Det finns bra många gulliga människor därute. Behöver jag ens nämna att jag ätit typ en...två....fem nävar redan? ;)


Nattnatt!

Vad tråkigt det känns när folk i omgivningen inte kan visa någon som helst respekt. Att avboka något som vart bestämt i närmare en månad, precis dagen innan. Jösses så besviken man blir. Jag har försökt att inte tänka på det, men det är en stor sak ju. För oss är det de...

Men men. Bättre lycka nästa gång. Har precis ätit (!!) lite kycklingsoppa och ska nu tröstäta lite choklad...

...som ni kanske inte visste.

Jag "lider" ju av GAD och depression. Men det visste ni nog redan. Men en sak till...

Överdrivet kontrollbehov.


Det var inte länge sedan det gick upp för mig. Det var nog när psykoterapeuten nämnde det till mig. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer gick allt ihop. Detta har jag haft sen jag var yngre. Jag vet inte om jag kanske kan skylla min uppväxt på det, men en del av det iallafall. Eftersom mamma ofta var full mer eller mindre av min uppväxt, så var jag tvungen att ta hand om nig själv, och henne. Se till att inga spisplattor var på, såg till att jag hade frukost osv hemma.

Det är väl där min spyfobi spelar in också. Kräks då så tappar du helt kontrollen över din kropp. Jag dricker inte alkohol eftersom jag inte är helt alert då, jag kan helt enkelt inte kontrollera mig på den nivån som jag kan annars som nykter.

Det är också en anledning varför jag så tidigt satte in rutiner på barnen. Varför jag fick panik då Micke jobbade över eller ens jobbade natt. Jag har tvungen att sova själv och hade inte kontroll över hela familjen.

Än idag lever jag efter mina rutiner som mer eller mindre yttrar sig som ett chema. När vi går upp, vad som ska göras i tur och ordning. Vad som ska göras under dagen, vad barnen ska göra, när dom ska läggas osv osv.

Detta har ju blitt en del av mitt liv, som allt annat. Varje dag lovar jag mig själv att släppa lite och leva lite för dagen, men varje dag så står jag jag stampar lika igen.

Jag måste hålla koll på ALLT barnen gör. Hur disken diskas (dom väldigt få gångerna karln diskar ;)), hur tvätten tvättas, hur lägenheten städas, hur barnen badas osv. Ser ni ett mönster?

Anledningen för att JAG är den som gör allt detta, är för att allt det här, är det som jag faktiskt kan kontrollera. För jag kan ju inte kontrollera mig själv?

Dock så vet jag ju att detta måste bearbetas, och jag är också fullt medveten om att det inte är hälsosamt i längden. Ja menar, jag är nog den enda som faktiskt får panik över att hitta en dammråtta i lägenheten. ;)


Hur mycket (lite) kontroll ska man ha som människa?

Jag fryser som tusan. Från och med jag går upp tills jag går och lägger mig. Under dagen så sitter man och verkligen skakar, hackar tänder...

Ingen rolig kombo att må illa och frysa ihjäl på kvällarna. Meeen, sen kommer ju kvällen och man får äntligen krypa ner i sängen under täcket. ;)


I helgen blirre att dra till marknaden och köpa en massa godis. Och så strumpor, såklart. ;) imorgon blir det att förbereda och packa till ungarna som ska vara borta hela helgen hos S och F. Ska faktiskt bli supernajs att bara kunna spendera tid med min karl, och under dom två dygnen, enbart tänka på mig själv!! Det behövs!

Nu ska jag kika på den nya serien. Sthlm tunnelbana eller vad den nu hette. :) Trevlig torsdag!

enniieshemligheter.blogg.se

Ja, det är inte många minuter man har fått suttit på arslet och slappat idag inte. Upp med barn, mata, klä osv. Iväg till Vc (första promenaden för mig på över en vecka!!), handla och så hem igen. Lägga små barn, diska, laga mat och försöka äta. Osv osv. Ni förstår poängen? ;)


Jonathan har en egen uppgift här hemma, som jag anser är bra för hans ålder, vilket är att städa sitt rum. Inget konstigt i det. Sen struntar jag i hur han städar, eftersom han inte riktigt vet var allt ska ligga osv, sålänge det är rent på golvet så man kan dammsuga så är jag nöjd. Hmm.... 4 timmar tog det för honom, sammanlagt under dagen, att HALVstäda sitt rum.


Han tyckte det var myyyycket roligare att ta våra saker från sovrummet och lek med istället. 4års trots eller vad? Jag känner igen beteendet sååå väl. Så det är bara att stå ut, och försöka guida honom rätt.


Denna dag gick otroligt fort. Jag har lite mer energi idag än vad jag har haft på länge, så jag borde ju egentligen göra något nyttigt då. Såsom packning osv kanske? Men nej! Jag ska ta min halväckliga drickyugurt och mysa ner mig i liggfotöljen och bara njuta av att må.....normal(t) !


Hoppas ni haft en bra måndag! :)

...om mig. Jag har tänkt skriva om det sååå många gånger, men vet liksom inte vart jag ska börja.


Men en sak ni inte visste är att jag (utan att överdriva) är en väldigt bra människokännare. Jag läser av människor utan att ens veta om det, får direkt en uppfattning om hur dom är som människor. Och helt ärligt, så har jag rätt 9/10 gånger. Jag känner direkt när en människa ljuger, oavsett om jag känner personen i fråga eller inte. Dock så kan jag bara känna av om jag träffar dom, inte över telefon osv. Jag är inget medium eller så om det är det ni tror. Jag är bara extremt känslig...


Detta är inte alltid en positiv sak. Jag kan oftast inte vistas i samma rum som flera andra utan att bli dödstrött i huvudet på en gång. Jag undviker ögonkontakt ganska ofta för att slippa känna så mycket om personen, oavsett om jag känner denna eller inte.


Anledningen att jag ens skriver om det nu, är för att jag berättade för Micke för ca en månad sedan om att jag kände att en sak skulle hända snart (efter att ha träffat en gemensam bekant), och nu fick vi det bekräftat. Micke är inte chockad. Han vet redan hur jag fungerar. ;)


Så. Nu fick ni veta en onödig (och kanske enligt er en helt mysko) sak.


Nu ska jag glo vidare på tv i väntan på att bli trött, efter en heeeel dag med illamående. Nattnatt påer!

Ena stunden mår man ok, och andra stunden inte. Det är verkligen som en bergodalbana. Tack och lov att jag har näringsdrycker hemma säger jag bara.


Jag har suttit, mestadels av dagen. Micke fick ett ryck imorse och gick ut och städade uteplatsen. Mina "ryck" var att laga mat samt diska. På eftermiddagen kom Kim över med barna då hon skulle köpa våra gamla skolböcker. Sen har man bara suttit, försökt hålla sig engagerad i diskussionerna även fast man mått som en påse skit.

Barna ligger nu, efter dagens ståhej. Micke fick för sig att promenera till Citygross den hurtiga jäveln. Men, jag slipper iallafall, höhö.

Nu ska jag svimma en stund eller två. I denna kropp finns inte mycket energi. Imorgon har jag dock bestämt mig för att må bra, och slita ut ungarna till lekparken. Frisk luft är alltid bra!

Sen är det dags för Jonathans födelsedag. 4 år... Var han inte 2 alldeles nyss?

Alex la förövrigt ihop två ord igår. Vettetusan om jag sa det. Jag stod på övervåningen och vek tvätt medans karlarna höll på nere med Alex. Hör honom fnittra till och sen ropa "AKTA SISSEN!!" och 10 sekunder senare springer snuttan upp för trappen. ^^


Antar att hon stod i vägen. Men ändå. Han säger ju ganska mycket, och han förstår typ allt man säger, men han har aldrig lagt ihop orden. Stora pojkar man har nu. Bara tanken på att Buddah ska börja första klass detta år gör mig förtvivlad.


Denna vecka har inte vart något roligt alls. Apa har man mått. Men efter jag gjorde en kopp te så vart det bättre. Te med färsk ingefära i. Funkar helt ok mot illamåendet.

Jag kokar ca 1 tsk hackad (färsk) ingefära. Häller upp vattnet i en kopp med ca 2 msk citron och lite honung. Perfa!

Nu har man ju försökt med allt. Ringt alla man kan förmå sig att ringa. MEN, ett ställe har kvar att kunna ringa, kom jag på igår. Dietisten? Dom om något kan väl kanske ge förslag på kost som jag kan få i mig. Så att kroppen får de vitaminer och mineraler jag missat, eller hur?


Jag tappar otroligt mycket hår. Naglarna är torra och går lätt av. Läpparna är spruckna pga vätskebristen och jag är torrare än en öken på kroppen.

Så på måndag ska jag ringa dit. Önska mig lycka till.

Usch vad mycket det vart nu... Vart ska man ta vägen..?